Recension av ny bok för teaterintresserade

Jan Einar Blomqvist: amatörteater enligt jeb … ett slags handbok för ideellt utövande teatergrupper.

För en tid sedan talade Jan Einar Blomqvist och jag om vilka drivkrafter amatörteatergrupper behöver för att fungera. Jag talade talade länge och hett om hur viktigt det är diskutera och bestämma vad det är man vill berätta om i sin föreställning. Göra sin egen tolkning av pjäsen, alltså bestämma läsart. Till min förvåning anammade Jan Einar omedelbart mitt lite fyrkantiga resonemang och ville ha med begreppet läsart i den bok han höll på att skriva - om just amatörteater.

Boken är skriven. Jan Einar har, med sin nyfikenhet och noggrannhet, skrivit en i mina ögon komplett bok om amatörteater. Han väjer inte för detaljer och snårigheter när det gäller det föreningstekniska. Han avverkar regi, scenografi, kostym, scenteknik och marknadsföring med samma inställning; noggrannhet är viktigt för att en amatörteaterförening ska fungera!

Han bjuder på en omfattande gloslista för teaterns ALLA områden. Där hittar du förklaringar till såväl adjungering som dramaturg. Profilstrålkastare förklaras lika ingående som sociodrama. Inget ämnesområde är för smått eller allt för komplicerat för Jan Einar.

Jan Einar bjuder också på sina egna erfarenheter från ett långt amatörteaterliv. Han inleder sitt verk med en berättelse om hur han, bokstavligt, sjösätter sitt första teaterprojekt. Det är underhållande och berättat med de insikter och den auktoritet man får av ett liv i amatörteaterns tjänst. Han bjuder också på fyra egna pjäser i boken. Kortare pjäser som kan användas av den som vill.

Här finns något för alla som på något sätt kommit i kontakt med amatörteater. Det är Jebs bok, präglad av hans hållning när det gäller allt som har med scenproduktioner att göra; man kan lära sig något av alla personer man mött på vägen. Sådan är Jan Einar - och så är också ”Amatörteaer enligt Jeb” skriven, med nyfikenhet och en vilja att lära något av de människor han mött genom åren.

Jag kan bara rekommendera boken till var och en som sysslar med amatörteater. Alla ämnesområden har sin plats i boken. Den har alla förutsättningar att bli en väsentlig källa till kunskap och inspiration för amatörteatergrupper.

Bokens titel är Amatörteater enligt Jeb. Vi möter Jan Einars läsart - hans tolkning - av vad amatörteater är och hur den kan utövas! En genomtänkt tolkning!

Västra Frölunda 2013-03-10

Sven Benediktusson

Sven Benediktusson är lärare vid Göteborgs folkhögskola. Han undervisar i samhällskunskap, psykologi och engelska.

Han startade 1994 Kulturföreningen Nya Varvet i Göteborg och är sedan 2004 ordförande för ATR:s distriktsorganisation i Västra Götaland (ATR Väst).

Under mer än 20 år har han arbetat ideellt som regissör för ca 30 teateruppsättningar och även skrivit ett antal egna pjäser.

Länk till ATR Väst 
Länk till Kulturföreningen Nya Varvet även känd som Teater Durken 

Recension av ny bok om amatörteater

Jan Einar Blomqvist: amatörteater enligt jeb … ett slags handbok för ideellt utövande teatergrupper.

Jan Einar Blomqvist har skrivit en detaljrik och mångsidig handbok för amatörteatergrupper som ger tips och uppslag om allt från föreningsetablering och administration till uppvärmnings- och rollfördjupningsövningar.

Med tanke på dagens interaktioner mellan traditionell teater och den bredare performativa konstvärlden är synen på regissörens roll och teatergruppens arbete väl rigid och hierarkisk.

Men JEB:s bok är personlig och bitvis underhållande och den innehåller en hel del användbar information för den tänkta läsekretsen.

Robert Lyons 1 mars 2013.

Robert Lyons är universitetslektor, lärare och forskare i teaterstudier vid
Göteborgs Universitet.  Klicka för mer info om honom

Om länk ej fungerar skriv in

http://www.lir.gu.se/personal/larare-forskare/robert-lyons

eller

www.lir.gu.se

och klicka personal > lärare/forskare > Robert Lyons

Recension av ny bok för teaterintresserade

Jan Einar Blomqvist:
amatörteater enligt jeb … ett slags handbok för ideellt utövande teatergrupper.

Att utvecklas i sin amatörteater

Det som ibland gör mig förvånad och undrande i mina kontakter med amatörteatern är, när jag möter brist på ambition. Vissa amatörteatermänniskor är nöjda med det lilla, dit man kommit, och har ingen längtan att gå vidare med att utvecklas i sitt skapande. Men är det inte det som ligger i konstnärens natur, att hela tiden utmana sig själv och hitta nya vägar?

Denna ambitionsbrist finns dock inte tillstymmelse av i Jan Einar Blomqvists ”teaterbi- bel”. Nej, hans bok är ett under av ambitioner och möjligheter. Han har åstadkommit en rik, rolig, spännande, informativ och användbar handledning.

Han nöjer sig inte med att behandla iscensättningens problematik, han går också på dju- pet med att dryfta alla tänkbara hinder till att skapa föreställningar. Han behandlar dess- utom gruppdynamik och vad man bör tänka på när man umgås i grupp. Vidare hur man startar och driver en förening, samt ren föreningsteknik. Han ger exempel på användbara övningar och texter. Han ger råd om regi, och han lägger ner stor kraft på all slags teater- teknik, marknadsföring, kostym, samt mask och peruk.

Hans bok kan med fördel användas som en uppslagsbok, då den har ett tydligt och infor- mativt register, som gör att läsaren med lätthet hittar fram till svaren på sina frågor.

Jag är säker på att boken har en hel del handledning att ge också till professionella utöva- re. Också de behöver ibland utvecklas.

Jeb:s bok bygger på egna erfarenheter från ett långt amatörteaterliv. Jan Einar är en nyfi- ken och vetgirig person, som också tar intryck och använder sig av kunskap som han fått i möten, med ett antal teaterpersoner. Detta kan tyckas helt naturligt, men är tyvärr också en bristvara hos många teaterutövare. Det är således något betydelsefullt som jag vill råda många av våra unga teateramatörer till, att alltså ta till sig det andra har att förmedla.

En god start kan då vara att läsa ”Amatörteater enligt Jeb”.

Boken har stora förutsättningar att bli en inspirationskälla en lång tid framöver. Så njut av boken, och ta till er det ni behöver och bortse från det ni inte behöver. Använd också bo- ken om ni har funderingar, eller helt enkelt vill utvecklas inom teaterområdet. Lycka till!

Stockholm den 8 mars 2013 Örjan Herlitz

Örjan Herlitz är f.d. teaterchef för tre länsteatrar och har varit regissör vid ett tiotal teatrar i landet (bl.a. Riksteatern och Östgötateatern) och teaterpedagog vid tre Tea- terhögskolor samt vidare styrelsemedlem bl.a. i Svensk Scenkonst, Nordiska Teater- rådet samt i Amatörteaterns riksförbund, där han varit ordförande under flera år.

Länk till ATR-riks

Experten 120924/jeb – Jag har fått betalt för att komma hit och granska hur ni handskas med era alligatorer och

krokodiler. Och det har jag gjort.

– Ja, visst är han duktig, den unge pojken.

– Ja, han är lite för duktig.

– Ha ha, lite för duktig? Hurså? Vad gjorde han?

– Han tar i svansen, snabbt, plötsligt och brutalt och drar bakåt.

– Och?

– Krokodilen försöker naturligtvis kravla framåt.

– Ja, för att huvet skall peka framåt, innan han tar nästa grepp.

– Just det. Nu tar han blixtsnabbt i nacken. Och då med ett tio gånger brutalare grepp.

– Just det. Nu kan han lyfta upp djuret. Det är helt paralyserat.

– Det är ju det jag säger. Det arma djuret vrider sig i vånda och är sedan helt paralyserat.

– Ja, nu kan han bära ut det, medan han gör rent i buren. Glaset måste spolas och skrapas var- je dag. Det växer alger. Besökarna ska kunna se in.

– Hur kan ni som chef för den här anläggningen acceptera ett sådant beteende? Ni verkar ju känna till precis vad som pågår.

– Hur skall det annars gå till?

– Tänk er själv. Vi kan göra ett experiment. Ni lägger er på golvet. Och jag drar er bakåt i benen. Och sedan hugger jag ett stenhårt grepp i nacken. Jag är mycket stark i nypan. Trots att jag har en protes som högerben.

– Ha ha, det låter inte så lustigt när ni säger det. Jaså ni har protes. Det syns inte mycket.

– Ni tror att jag skämtar med er? Ner på golvet! Seså, skynda på.

– Haha, nu börjar det snarare låta lustigt.

– Jag skojar inte. Jag kommer att låta myndigheten stänga er anläggning, om ni inte gör som jag säger.

– Men vad skulle det tjäna till? Att ni ger er på mig, en äldre kvinna. Är det så ni inspekterar alla anläggningar i länet?

– Ja, det har en klar pedagogisk poäng. Sedan när ni har fattat att här bedrivs djurplågeri, så får ni lära vårdaren att ge krokodilerna en fair chance. Det har jag alltid gjort.

– Ursäkta, men jag kommer nog att anmäla er för övergrepp i tjänsten.

– Ingen kommer att tro er! När jag är färdig med er så är ni ganska mör. Jag är experten.

– Jag skriker på hjälpl

– Det finns ingen som hör er, alla ungdomarna gick på lunch……. Jag tror jag ändrar mig. Jag skall inte ta hårt i er.

– Puh, haaha. Ni lät väldigt övertygande. Dessutom är ni en muskelkoloss på bakben om jag får säga så.

– Säg vad ni vill. Jag skall i alla fall lyfta in er fint och försiktigt till den stora Kuba- krokodilen. Ni skall få en fair chance. Kanske sedan en protes. Det kallar jag rättvisa.

Några ord runt begreppet Innovationsprocess

Innovationsprocessen skall leda fram till en ny innovation, definierad som en marknadsmässigt framgångsrik ny teknik på marknaden.

Människor som bildar en grupp, som är socialt homogen och kompetensmässigt heterogen, anses ha den bästa förutsättningen för att skapa ett innovationsvänligt klimat. Båda könen skall vara representerade. Konsekvens av ett nytänkande för den aktuella organisationen och för gruppens individer har betydelse.

Det krävs en målsättning som innebär en sorts (ofta undermedveten) överenskommelse i gruppen, om vad vi vill åstadkomma. Det är ju inte grundforskning vi talar om, när vi skall driva fram en innovation. Denna målsättning sätts med det vi kallar kriteriearbete: Vad är kriteriet på, eller med andra ord vad kännetecknar en bra idé?

Själva idégenereringsprocessen börjar nu med att man identifierar ett prestationsgap, som utgör ”skillnaden mellan vad som kan göras, definierat som mål och möjligheter, och vad som i verkligheten görs” (Zaltman m.fl.). Mänskliga bedömningar och förväntningar utgör driv- kraften. Tekniska upptäckter som inte anses ha utnyttjats tillfullo, kan vi kalla technology push. Behov på marknaden som är kända, kan vi kalla demand pull. Därutöver kan vi hoppas på ett nytänkande som blir ”en blixt från en klar himmel”.

Det finns ett dussintals vetenskapligt utvärderade metoder för att generera nya idéer. NASA, som grundades 1958 som en direkt följd av att Sovjetunionen skjutit upp sin Sputnik 1, fick i uppdrag av president Eisenhower att sätta en man på månen. Inför denna utmaning utvecklade och optimerade man flera olika metoder för att ta fram ny teknik.

Man skiljer på att-idéer och hur-idéer. Skillnaden utgör svar på frågan ”Vad skall vi göra?” respektive ”Hur skall vi göra det?”. Det ovan nämnda kriteriearbetet har gjort detta vägval.

Jag gör ett rubriksvep över de idégenereringsmetoder som man har forskat på och försökt optimera genom olika regler och anvisningar: Brainstorming; Omvänd brainstorming; Synec- tics; Checklistmetoden (med Osborns idésporrar); Attributlista; Input-output-metoden; CNB (collective notebook); Morfologisk analys; SAMM-metoden (sekvens-attribut-modifierings- matris); Kepner-Tregoe-metoden (samband mellan orsak och verkan); SIPSI-metoden (samla, identifiera,…). Även FKA (funktionskostnadsanalys) kan plockas in i listan.

De flesta metoderna är gruppmetoder. Fyra à sju personer plus en ledare plus en sekreterare med för alla synligt snabbprotokoll anses optimalt. Vissa metoder kan användas individuellt. Bl.a. CNB kan helt sonika kallas INB (individual notebook).

Varje metod har sin målsättning. Brainstorming är den mesta kända men ofta missbrukade metoden. Inom industrin missar man också ofta den uppföljning som måste göras, och som avgör om en grupp skall kunna fungera och vara kreativ vid fler tillfällen.

Gbg 11-11-11 /jeb